ikväll kunde jag vart på jobb-fest med mat och dryck, men då hasse har spelning och båda barnen är snoriga och geggiga i ögonen va det inget alternativ.

jag är fruktansvärt ur form känner jag.. risiga mys-byxor med tillhörande risigt hår börjar bli min hemma-uniform!

att jobba heltid med två dagis-barn och hus, och alla andra sidoprojekt vi har + vanliga hushållssysslor är lite slitigt.. men hade man inte allt detta omkring sig skulle man säkert va uttråkad och bitter för andra grejer.

jag trivs bra på nya jobbet i alla fall, börjar väl bli lite varm i kläderna, allt har gått så fort bara, känns som igår jag satt på gamla jobbet och fundera ut hur jag skulle ta mig vidare i livet, helst utan att passera arbetsförmedlingen..

så lite flyt hade jag allt, och hel del mod, att våga kasta mig in detta. jag har aldrig vart i kontakt med liknande arbetsuppgifter innan. att bara att genomgå en arbets-intervju va lite svettigt, men nyttigt.

det är märkligt vart livet tar en... detta jobb är i alla fall det mest roliga, otippade och utmanande som hänt mig på länge!

idag fick jag träffa min kära vän anna + en gosig liten 3 månaders-tjej efter jobbet, det piggade upp mig!

efter det långa besöket så fick jag rusa ner till bolaget och köpa ut öl åt hasse, vilken snäll kvinna han har...

där inne känner jag mig inte som hemma längre, det är ganska lätträknat hur ofta jag behöver dit nu mera.

måste nämnas att jag fick legitimera mig där inne, kanske inte ser så härjad och föråldrad ut ändå!

eller så är det kanske nåt slumpmässigt system, man får väl tolka det som man vill.

idag har mina två busiga barn ställt till med toa-pappers-krig inne i badrummet, vält ner min lap-top från soffbordet, och allmänt små-brottats med varandra, trots deras hälso-tillstånd, strongt gjort :)

för övrigt har jag lite problem att slappna av när lugnet infinner sig på kvällarna.. är som sagt ganska sliten, har alltid haft sömn-behov som en liten bebis.. men mkt snurrar i huvudet, och hur mkt jag än vill sova går det inte, om jag inte däckar omgående kl 19 på kvällen när vi lägger barnen.

återstår väl att se om bus-bröderna låter mig sova till 07.30 imorgon, det vore ju förträffligt...

sen vore det roligt att åka o handla lite kläder i karlstad imorgon, gärna ensam då jag känner mig stressad om sambo + barn väntar på mig utanför nån butik..

vi hade egentligen barn-kalas på schemat men tyvärr får vi nog hoppa över de då ögon-inflammation inte är den bästa presenten att ge 15 andra ungar!

nej, nu har jag bladdrat färdigt. god natt.

det har hänt lite grann i mitt annars ganska gråa inrutade liv sista tiden, det mest anmärkningsvärda är nog att jag har börjat på ett nytt jobb, jag hade totalt ställt in mig på att börja en karriär som arbetssökande, bli tvingad att söka jobb på nåt callcenter eller flottig, mikrovågs-pipande snabbmats-restaurang.. utan högre utbildning trodde jag inte de var möjligt att få nåt annat. men tydligen är platsbanken så värdelös som jag trodde.

det känns jäkligt skönt att byta arbetsmiljö, nytt folk, nya uppgifter, aningen bättre betalt, cykel-avstånd till jobbet som jag inte utnyttjar... än....

jag hoppas verkligen detta kan bli långvarigt, det behöver vi.

utan en vettig sysselsättning och den sociala biten som ett arbete ger känns livet ganska meningslöst.

men självklart är försörjningen främsta och viktigaste anledningen att folk jobbar gissar jag vilt..

på tal om cykelavstånd, ikväll medan solen fortfarande va framme fick jag ett galet infall att jag skulle ta en cykeltur till RR, måste ju provköra sträckan om det va genomförbart. å det va det knappt..

jag fick ont i rumpan efter första 50 metrarna.. sviiiinkallt blåste det, jag hade så optimistiskt hoppat över vantar/mössa/halsduk...

nej, inget hurt-cyklande förrän juni, tidigast!

annars har våran minsting fyllt 1 år, igår för att va exakt. han va till min stora förvåning väldigt oberörd av presenterna, men glad och busigt galen som vanligt. men rasmus uppskattade robins nya grejer och kidnappade dom!

nu ska jag kolla de sista 5 min på sm-nånting-matchen mellan färjestad och nåt annat lag.

hej så länge.

undra om jag kan samla tankarna och formulera ord så man kanske kunde få till ett vettigt blogg-inlägg igen?

jag har ju tappat formen lite då jag är totalt tom i skallen de lugna stunder som bjuds när man ynglat av sig så flitit senaste 2,5 åren.

ikväll har vi käkat fin-fredags-middag deluxe med vackert brända potatis-klyftor, älg-entrecote, + fusk-rödvinssås och jag åt även enorma mängder soltorkade tomater i olja då vi nästan aldrig lyckas köpa hem sallad.

nåt jag saknar är hur man kunde äta vilket onyttigt skräp som helst flera dagar i veckan fram tills man fyllde 20, fick ett stillasittande jobb, träffade min sambo, började roa oss med att äta istället för att stor-konsumera alkohol varje helg, blev gravid med första barnet ganska omgående dvs ännu mer acceptabel anledning att äta som en arbets-häst.

sen att vi bor utanför stan innebär ju självklart mkt bilåkning.. nog har jag slitit på asfalten här omkring med barnvagnar och tagit x antal långpromenader sen vi bosatte oss här men min slutpoäng är att jag känner att jag pösat ihop ganska mkt sistone.. allt blir något krångligare (dock inte omöjligt, försöker inte skylla bort helt) när man har två små i intensiv ålder som styr hela vardagen.

jag eftersträvar inte att väga 50 kg och missa allt gott här i livet, men skulle jag tappa ca 10 kg på nåt magiskt sätt vore de ju toppen..

snart kommer ju svull-helgen nr 1, julen så jag kan ju lägga mina smal-planer på hold tills januari som alla andra.

nog om de intressanta funderingarna..

robin mår ganska bra nu tror vi, fått sina första två tänder, äter inte längre medicin mot sin extremt struliga matsmältning, och bäst av allt, alla utslag han fått leva med ett tag är också nästan borta, jag känner mig extremt lättad, allt sånt där ganska normalt småbarnsstrul sätter sina spår i en som förälder, oron, stressen, hundratals diskussionerna med min sambo om barnens hälsa.. ändå slår det mig ibland va glad man borde va att båda är i grunden friska och välmående, men även om folk sitter i värre situationer är ju detta slitsamt för oss.

man har ju bara sina egna tidigare erfarenheter o jämföra med.

lilla robbie börjar även han bli ganska busig och bestämd till personligheten, trodde ingen kunde mäta sig med storebror men han ger honom en god match, tjoar, hoppar, klänger, nafsar, drar i mina stackars hår-testar hårt, han har inte kommit på konsten att krypa än, blir bara jävligt förbannad när man lägger honom på mage mot hans vilja, nån som känner igen sig ?

vi köpte nyligen en lära-gå-stol, han har lyckats backa lite av slumpen än så länge :) däremot används stolen flitigt av storebror som stolen verkligen inte är anpassad för "det är min dääää" säger han och hoppar i, benen är näst intill dubbelvikta men han känner nog att det är viktigt o markera! lilla R får inte hålla många leksaker förrän stora sliter dom ur händerna på honom, han får väl leka igen lite missad tid när storebror är på dagis.

rasmus är för jäkla rolig nu mera, från att kunnat 5-10 ord/uttryck kan han helt plötsligt rabbla vad som helst

ett urval

"pappa!! sätt dig ner sa jaa!"

"jag gillar inte såna"

"ajabaja jobin, låt bli den"

"marmor och faffa gillar kaffi"

han är helt underbar, men även intensiv o trotsig emellanåt, men att han utforskar sin egna vilja borde va ett sundhetstecken tänker jag.

just nu sover alla tre män i huset och jag känner att jag bloggat ikapp för ett tag nu, just nu skulle jag vilja ha en rödvinsflaska hemma, ta mig några välförtjänta glas och se nåt roligt på tvn om man hade sån tur. har nog dessvärre endast dricka att tillgå, och pigg känner jag mig.. siktar på nån annan helg-kväll.

god natt alla.

2-åringen har vart på strålande humör, va med till ikea med mig och min vän + 3-åriga son, skötte sig (får man säga så nu mera?) väldigt bra under omständigheterna, hade jag vart i hans ålder hade jag nog inte vart super-exalterad att välja ut stekpannor och fönsterlampor i ett megavaruhus, + sitta still i en kundvagn när springa runt är mkt roligare. jag har börjat inse att man får försöka tänka sig i barnets situation istället för att bara sucka högt och tycka synd om sig själv.

nån tusenlapp fattigare blev man efter dagens spontan-infall att åka dit, men tv-bänken ska jag ha med mig till ålderdomshemmet så utslaget på så många år blir det ju inte så dyrt :)

det va allt tror jag..

jag har blivit uppsagd från det företag jag jobbat för senaste 4 åren, jag tycker inte synd om mig själv, inte mer än jag tycker om de andra 30-40 personerna i alla fall.

är lite förbannad på mig själv att jag inte var mer förberedd på detta och hade nån form av reservplan.

jag har kontakt med en jobb-coach, får se vart det leder..

våran minsta pojk blir snart 6 mån, han levererar leenden konstant och är mkt livlig och busig för sin ålder. han har lite problem med magen, det tär på stackaren, och oss. men det måste ordna sig på nåt vis.

stora grabben fyllde nyss 2 år, börjar få lite ordförråd, sover i eget rum i junior-säng, hans största passion är traktorer och andra fordon, han går sällan, dvs springer nästan hela tiden ! han blir tokig om han inte får göra saker själv, är väldigt snäll mot lillbrorsan (saker vänder!)

det jobbigaste nu är att han mat-strejkar emellanåt, äter som de flesta ungar ganska duktigt på dagis men hemma är han minst sagt stönig..

om nån förälder eller annan klok person har nåt vettigt tips dela gärna det!

jag försöker inte tjata och tvinga.. men en aktiv 2-åring behöver ju näring i kroppen.

ska man ge barnet de få saker han gillar jämt även om det går emot ens principer?

"de äter när de blir hungriga" har jag hört några ggr, men vi har testat svält-metoden också..

inte ska det va lätt med ungar. tur att de är så charmiga så man orkar med motgångarna.

enkel egenpåhittad kyckling-thai-gryta.

2 st kycklingfiléer

5 dl vatten + en hönsbuljongtärning

1 burk kokosmjölk

1 liten burk championer, eller valfri mängd färska

1 stor gul lök

soya

sweet chilli-sås

mango chutney

stek kycklingfiléerna några min på varje sida, koka upp vattnet med buljong-tärningen, häll på buljongen över kycklingen i stekpannan och låt koka under lock i ca 20 min. strimla lök, häll lite soya över championerna, stek löken och svampen, strimla den kokta kycklingen och tillsätt den i pannan med kokos-mjölk, en hel del sweet chillisås och 2 msk mango chutney. låt puttra 10 min på svag värme och servera med ris.

jävligt nöjd med min prestation.

undra om jag skulle skriva om nåt annat än mat-skryt..

hmm.. mina barn kanske, eller börjar det bli uttjatat tro..?

om så är fallet får jag försvara det med att jag går hemma med dom hela dagarna, hände nåt i mitt liv som inte är relaterat med dom skulle jag antagligen skriva om det.

anledningen till min fallande intresse för denna blogg är att jag känner att gränsen mellan att bjuda lite på sig själv och totalt blotta sig är tunn ibland.

så vi får se om jag hittar tillbaks till blogg-lusten eller om jag nöjer mig med att ringa mina vänner framöver och dela mina tankar med dom.

jag hade svårt att smälta informationen och bilderna från nyheterna igår.. det la sig som en klibbig hinna på mitt medvetande.

hittar inga ord.

ingen går säker i denna värld, hat finns överallt.

jag avvaktar med uppdatering om mitt småbarnsliv och små bekymmer, känns inte passande just nu.

ta hand om varandra.

fick vi på denna annars ganska lyckade dag.

stora killen fick ett trots-utbrott utan dess like som startade med att han inte fick sitta i förarsätet och vrida om nyckeln till tändningen när jag rullade in på grusgången efter min shoppingtur på maxi (alldeles själv utan nån av ungarna!)

bakomliggande faktorer kan mkt väl ha varit att han slitit hårt med sin 3-åriga kompis flera timmar, ätit ganska dåligt, sovit en halvtimme i bilen alldeles för sent på dagen, + den extremt kvava värmen..

men hursomhelst är 2 års-viljan inte o leka med.

efter utbrottet gett sig fick han välling i sängen och vi trodde stenhårt att han skulle slockna blixtsnabbt, så blev det inte. välling borde vi sluta ge honom, det är snarare raket-bränsle än sömn-medel som jag kanske nämnt förut.

han härjade vidare (dock mkt gladare) så istället för att ödsla flera timmar och sova räv och lyssnade på tjoandet o lekandet fick han va vaken till 20.30 o se på tv med oss, sen frågade jag honom med min snällaste röst om han kunde tänka sig o ta med sig sin nya traktor o gå o lägga sig, "AAA" fick jag till svar, gött.

ett steg i rätt riktning, visserligen somnade han inte som på beställning men inga kuddar och täcken flög ut från spjälsängen och han behöll sitt goda humör tills ögonen gick igen på honom.

vi ska säng-träna honom på min sambos semester, hans nya junior-säng står bäddad o redo, undra om vi är det bara.. huh, han kommer kunna rusa upp o leka hela natten. men jag tror det kan lyckas, gäller att va lika envis, + lite till.

annars då? lillen är allt mer närvarande, lite mer vaken o alert för varje dag som går, är ganska närhets-törstande och tycker inte om att läggas längre stunder i baby-sitter/gym.. det tär lite på mammas klena armar, självklart vill jag inte dadda för mkt med honom, har ju två herrar o passa upp på (ibland tre), men å höra en liten bebis skrika sig röd i ansiktet av otrygghet är skit-jobbigt.

bilbarnstolen gillar han inte heller värst, funkar skapligt 50 % av bilturerna.

möjligheten att nån av oss sitter bredvid honom och kan lugna o trösta finns inte då baksätet är fullt av bilbarnstolar. det känns lagomt passande att vi bor som vi gör vilket innebär mkt bilåkning varje dag.. om nån har nåt tips mottages det varmt!

nu ska jag äta choklad och njuta lite av tystnaden.

ps: varför oroar man sig och överanalyserar man (jag i alla fall) ihjäl sig när man sätter barn till världen? måste träna mig på att inte tänka.

ps 2: läs mia skäringers bok, brutalt underbar ärlig människa.